Tre höga vackra krukor brukar pryda hennes köksfönster. Två av dessa har för tillfället fått lämna utrymme för en pelargonodling men snart ska pelargonerna placeras ut och krukorna ställas tillbaka på plats igen. Hon valde noga ut en säker plats för krukornas tillfälliga förvaring då hon var mycket rädd om dem. Inte alls likt henne egentligen att låta världsliga ting som några krukor få en sådan betydelse. Men det var nu som det var med det.
»Där kommer de inte stå i vägen för någon«, tänkte hon.
Så fel hon hade. Av båda krukorna är endast skärvor kvar. Nu bannar hon sig själv, efter att först ha bannat mannen – den skyldige – som undrade vem den var som var så dum att den ställt ett par krukor under en stol i tvättstugan. Nej, den mannen står inte högt i kurs hos sin fru just nu.

Morgonen startas bryskt upp med migränliknande huvud- och nackvärk. En tablett är det enda som kan lindra vid det tillståndet och sedan vila för att invänta effekt. Denna dagen ett liv, tänker jag, och att denna torsdag med det utgångsläget förhoppningsvis bara kan bli bättre.

Det tog emot att tacka nej till den där inbjudan om ett kommande stort födelsedagsfirande men jag tog det beslutet för min egen skull. Det är inte ofta jag prioriterar mig själv men denna gång gör jag faktiskt det och jag tror att det blir bäst så med tanke på att kroppen och jag just nu strävar åt olika håll. Vi får väl se bara vad det blir för reaktioner på detta. Och ja, jag vet att det är sådant jag inte ska bry mig om, ändå gör jag ju det.

Ett spontant besök i en gammal anrik klädesaffär belägen i en närliggande stad inbringade en klänning. Det var inte min mening då jag redan skickat efter en klänning per post. Dessutom var färgen cerise vilket jag i vanliga fall inte brukar bära. Jag skickade en bild av mig från provrummet till dottern som svarade att hon tyckte att den var fin men att hon kände sig frågande till om det verkligen var en passande klänning till hennes i vanliga fall ganska ”bohemiska mamma”. Jag har väl ställt mig den frågan också och ska fundera i några dagar på om det känns rätt. Paketet med den andra klänningen ska hämtas idag och jag nästan hoppas på att den ska passa illa så att jag inte hamnar i ännu mer dilemma och val. Jag brukar inte vara så här velig med mina inköp av kläder men detta känns på något sätt extra viktigt. Det är ju faktiskt inte vilken klänning som helst. Å andra sidan – vem bryr sig egentligen – det är ju brudparet som ska betittas.

Återfall. Enligt SAOL innebär det ”att åter hamna i negativt tillstånd”. Jodå, hon var och handlade igår och då ”råkade” en chipspåse slängas ner i varukorgen. Det gick liksom av bara farten. Njöt av de krispiga och salta chipsen gjorde hon sedan också där hon satt på altanen och hade det vackra blommande japanska körsbärsträdet i sitt blickfång. Då kändes det inte alls som om hon hamnat i ett negativt tillstånd, men visst, nu efteråt är känslan rakt motsatt positiv. Ett återfall, alltså.

Jag har ätit makalöst många ägg i påsk. Inte bara de där vanliga vita som en kan koka utan också de där i olika färger och som är fullproppade med massa socker och e-medel. Det känns i kroppen nu. Här behöver skärpas till.  Allvarligt talat. Jag behöver verkligen börja leva på det vis jag faktiskt lärt mig av alla de hälsoinspirerande böcker jag läst. Inte så mycket för viktens skull kanske, men för mitt välmående vilket är en anledning god som någon.

Min plan till att börja med är denna:
Sluta äta chips och dipp.

Skratta inte nu. Detta är nog så svårt för mig. Men jag ska ta itu med det. Imorgon. Ikväll ska jag ta farväl och njuta av några chips och dipp därtill. Jag kan faktiskt inte bara slänga den öppnade påsen med chips som ligger i skafferiet eller gräddfilen som står i kylskåpet och väntar på att bli blandad till en dipp med Ranchkrydda. Men därefter – inga chips och inget dipp. Jo, jag lovar.

Nu är timmen sen. Lille M och jag har varit ute på sista promenaden för idag. Över 15000 steg har gåtts under dagen. Lönnarna på gatan är på väg att slå ut. Det är ett säkert vårtecken.

/ GodNatt!