Det blev ingen resa till Örebro för min del. Det blev till att stanna hemma och kurera sig istället. Rösten är hes och och kraxig och kroppen min har tydligt uttryckt sig om att jag borde ta det lugnt. Den gör så när inte knoppen vill lyssna. Jag ligger i sängen och tröstlyssnar på när Stina Wollter läser ur sin bok ”Kring denna kropp” då det händer något i mig. Jag känner både värme och hopp trots att det hon berättar om i vissa delar bottnar i en för henne enorm sorg. Hennes ord går rakt in i själ och hjärta på mig. Jag suckar av medkänsla och av glädje och igenkännande. Min tycka-synd-om-mig-själv-känsla är som bortblåst. Återigen blir jag påmind om att det inte alltid blir som en vill men att det kan bli bra ändå. Jag hoppas att ”tjejerna” har en riktigt härlig helg och börjar i mitt huvud planera roligheter inför nästa träff.

* * *

Det har dock sina fördelar med att ha en ihållande rethosta. Ingen som snarkar vill ligga bredvid en då. Mannen har tagit sitt pick och pack och flytt till sydligare breddgrader (till soffan på nedervåningen). Fast sjutton vet om jag inte föredrar de där irriterande snarkningarna ändå.

2 reaktioner till “”

*

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s