Morgonen startas bryskt upp med migränliknande huvud- och nackvärk. En tablett är det enda som kan lindra vid det tillståndet och sedan vila för att invänta effekt. Denna dagen ett liv, tänker jag, och att denna torsdag med det utgångsläget förhoppningsvis bara kan bli bättre.

Det tog emot att tacka nej till den där inbjudan om ett kommande stort födelsedagsfirande men jag tog det beslutet för min egen skull. Det är inte ofta jag prioriterar mig själv men denna gång gör jag faktiskt det och jag tror att det blir bäst så med tanke på att kroppen och jag just nu strävar åt olika håll. Vi får väl se bara vad det blir för reaktioner på detta. Och ja, jag vet att det är sådant jag inte ska bry mig om, ändå gör jag ju det.

Ett spontant besök i en gammal anrik klädesaffär belägen i en närliggande stad inbringade en klänning. Det var inte min mening då jag redan skickat efter en klänning per post. Dessutom var färgen cerise vilket jag i vanliga fall inte brukar bära. Jag skickade en bild av mig från provrummet till dottern som svarade att hon tyckte att den var fin men att hon kände sig frågande till om det verkligen var en passande klänning till hennes i vanliga fall ganska ”bohemiska mamma”. Jag har väl ställt mig den frågan också och ska fundera i några dagar på om det känns rätt. Paketet med den andra klänningen ska hämtas idag och jag nästan hoppas på att den ska passa illa så att jag inte hamnar i ännu mer dilemma och val. Jag brukar inte vara så här velig med mina inköp av kläder men detta känns på något sätt extra viktigt. Det är ju faktiskt inte vilken klänning som helst. Å andra sidan – vem bryr sig egentligen – det är ju brudparet som ska betittas.

Återfall. Enligt SAOL innebär det ”att åter hamna i negativt tillstånd”. Jodå, hon var och handlade igår och då ”råkade” en chipspåse slängas ner i varukorgen. Det gick liksom av bara farten. Njöt av de krispiga och salta chipsen gjorde hon sedan också där hon satt på altanen och hade det vackra blommande japanska körsbärsträdet i sitt blickfång. Då kändes det inte alls som om hon hamnat i ett negativt tillstånd, men visst, nu efteråt är känslan rakt motsatt positiv. Ett återfall, alltså.

Jag har ätit makalöst många ägg i påsk. Inte bara de där vanliga vita som en kan koka utan också de där i olika färger och som är fullproppade med massa socker och e-medel. Det känns i kroppen nu. Här behöver skärpas till.  Allvarligt talat. Jag behöver verkligen börja leva på det vis jag faktiskt lärt mig av alla de hälsoinspirerande böcker jag läst. Inte så mycket för viktens skull kanske, men för mitt välmående vilket är en anledning god som någon.

Min plan till att börja med är denna:
Sluta äta chips och dipp.

Skratta inte nu. Detta är nog så svårt för mig. Men jag ska ta itu med det. Imorgon. Ikväll ska jag ta farväl och njuta av några chips och dipp därtill. Jag kan faktiskt inte bara slänga den öppnade påsen med chips som ligger i skafferiet eller gräddfilen som står i kylskåpet och väntar på att bli blandad till en dipp med Ranchkrydda. Men därefter – inga chips och inget dipp. Jo, jag lovar.

Nu är timmen sen. Lille M och jag har varit ute på sista promenaden för idag. Över 15000 steg har gåtts under dagen. Lönnarna på gatan är på väg att slå ut. Det är ett säkert vårtecken.

/ GodNatt!

Påsken är över för denna gång. Det har varit några fina dagar, ganska intensiva, men nu är här istället tyst och tomt i huset. På min sista semesterdag vaknar jag med en migränliknande huvudvärk och ond nacke. De planer jag haft för dagen får jag lägga undan till en annan dag. Det är så det är och inget som går att göra något åt mer än att försöka att gilla läget. Klockan 11 idag på förmiddagen stod jag inte ut med värken längre utan tog en tablett och nu börjar jag att känna mig som en människa förhoppningsvis ska känna sig på en ledig dag. Solen skiner och fåglar kvittrar. Ett litet sting av dåligt samvete gnager dock i mig då det finns några jag inte riktigt hunnit med att umgås med denna helg. Samtidigt bannar jag mig själv för att jag lägger det ansvaret på enbart mig. Det borde jag inte göra, förnuftet säger mig det, men känslan finns där ändå.

Det är långfredag och det har varit en riktigt lång och skön fredag. Mannen åkte iväg för att tvätta bil och husvagn och då passade jag på att tvätta fönster och plantera om pelargoner och tomatplantor. En lätt dusch fick de också för att sedan självtorka i solen.

fullsizeoutput_129e