Hon sitter och funderar på vad hon vill med denna blogg. Hon tror att hon har kommit på dess syfte nämligen. Hon tänker att det kan vara så att det för henne är ett sätt att bevisa för sig själv att hon vågar visa för andra några utvalda delar av den hon är. Mån som hon är om sin integritet. Och lite blyg också faktiskt. Ska hon alls kunna klara att lämna ifrån sig något av det hon skrivit är detta ett steg på den vägen. Så tänker hon.

Det var ett tag sedan det skrevs något här i Skrivkammaren. Jag tänker att det är ok och att det är precis som det ska vara. Sedan några dagar tillbaka har jag återupptagit skrivandet av morgonsidor och det har gjort gott. Länge hade jag den rutinen som självklar och så föll den bara bort. Jag tänker att det också är ok. Det var så det det var, det var så det blev, och nu är nu. Låter det flummigt? Ja, antagligen. Men det är ok. Det också.

Det är idag åtta år sedan sonen flyttade hemifrån och den natten lär jag sent glömma. Men det berättar jag om en annan gång. Godnatt!

Note-to-self: Se upp! (Snön faller tung från taken.)