»Nog med självömkande. Det är enbart du själv som kan åstadkomma den förändring som är nödvändig för din självkänslas skull. Du vet vad du är värd och vad du behöver ta itu med.« Hon gick på en svagt upplyst stig inne i den mörka skogen med endast hunden som sällskap och talade halvhögt till sig själv i förmanande ton. Det ljus som lyste hennes väg kom från stjärnhimlen som glittrade och glimmade magiskt ovanför henne och precis där och då kände hon den, känslan av tacksamhet, över att få vara en del av detta mäktigt stora. Hon kände hur kraften i den insikten förändrade hennes steg och hon tänkte att det var just så hon skulle agera, med fokus och med ett steg i taget skulle hon skapa sig det liv hon innerst inne visste var ämnat för henne.

Jag är sur idag. En riktig surtant, faktiskt, och det trots det faktum att jag egentligen inte ens betraktar mig som någon tant. Men hellre surtant än den ”surkärring” som ställde sig utanför grinden igår och svamlade en hel massa dumheter. Nu har jag låtit det där svamlet sjunka in och verkligen tänkt igenom och över samtalet. Slutsatsen blev att nu får det faktiskt vara nog med att lyssna på sådant kvalificerat skitsnack. Den mannen och hans anhängare tänker jag behandla som luft hädanefter.

Och nu; Sudda sudda sudda sudda bort min sura min …