Det tog emot att tacka nej till den där inbjudan om ett kommande stort födelsedagsfirande men jag tog det beslutet för min egen skull. Det är inte ofta jag prioriterar mig själv men denna gång gör jag faktiskt det och jag tror att det blir bäst så med tanke på att kroppen och jag just nu strävar åt olika håll. Vi får väl se bara vad det blir för reaktioner på detta. Och ja, jag vet att det är sådant jag inte ska bry mig om, ändå gör jag ju det.

Ett spontant besök i en gammal anrik klädesaffär belägen i en närliggande stad inbringade en klänning. Det var inte min mening då jag redan skickat efter en klänning per post. Dessutom var färgen cerise vilket jag i vanliga fall inte brukar bära. Jag skickade en bild av mig från provrummet till dottern som svarade att hon tyckte att den var fin men att hon kände sig frågande till om det verkligen var en passande klänning till hennes i vanliga fall ganska ”bohemiska mamma”. Jag har väl ställt mig den frågan också och ska fundera i några dagar på om det känns rätt. Paketet med den andra klänningen ska hämtas idag och jag nästan hoppas på att den ska passa illa så att jag inte hamnar i ännu mer dilemma och val. Jag brukar inte vara så här velig med mina inköp av kläder men detta känns på något sätt extra viktigt. Det är ju faktiskt inte vilken klänning som helst. Å andra sidan – vem bryr sig egentligen – det är ju brudparet som ska betittas.