Det tog emot att tacka nej till den där inbjudan om ett kommande stort födelsedagsfirande men jag tog det beslutet för min egen skull. Det är inte ofta jag prioriterar mig själv men denna gång gör jag faktiskt det och jag tror att det blir bäst så med tanke på att kroppen och jag just nu strävar åt olika håll. Vi får väl se bara vad det blir för reaktioner på detta. Och ja, jag vet att det är sådant jag inte ska bry mig om, ändå gör jag ju det.

Påsken är över för denna gång. Det har varit några fina dagar, ganska intensiva, men nu är här istället tyst och tomt i huset. På min sista semesterdag vaknar jag med en migränliknande huvudvärk och ond nacke. De planer jag haft för dagen får jag lägga undan till en annan dag. Det är så det är och inget som går att göra något åt mer än att försöka att gilla läget. Klockan 11 idag på förmiddagen stod jag inte ut med värken längre utan tog en tablett och nu börjar jag att känna mig som en människa förhoppningsvis ska känna sig på en ledig dag. Solen skiner och fåglar kvittrar. Ett litet sting av dåligt samvete gnager dock i mig då det finns några jag inte riktigt hunnit med att umgås med denna helg. Samtidigt bannar jag mig själv för att jag lägger det ansvaret på enbart mig. Det borde jag inte göra, förnuftet säger mig det, men känslan finns där ändå.