Tack och lov för fredag och snart ledig helg. Här ska laddas energi. Det har gått två veckor sedan jag blev sjuk och fortfarande gör det riktigt ont i halsen när jag sväljer. Snuvan är kvar och så också tempen som pendlar mellan 37º och 38º. I natt har det heller inte blivit mycket sömn och klockan halvfem kände jag att det fick räcka med att ligga och vända och vrida mig. Nu sitter jag här framför datorn och smuttar på honungsvatten som förhoppningsvis ska ge lite lindring till en öm hals. Migränanfallet från i natt har klingat av men tröttheten börjar smyga sig på och skulle jag lägga mig nu skulle jag antagligen somna direkt vilket inte skulle bli så bra. Dags för frukost och sedan morgonpromenad med Lille M innan arbetsdagen tar sin början. Sova får jag göra sedan. Och det var egentligen inte alls meningen att jag skulle beklaga mig över mitt hälsotillstånd i detta inlägg. Det har jag gjort förut så det räcker. Jag hade tänkt mig lite bokbloggande – en bok har avslutats och en ny har påbörjats – men knoppen, kroppen och jag behöver verkligen kaffe nu.

Note-to-self:
Kortkommando för gradertecken på en Mac = Shift+Alt+K. Ska det vara så svårt att komma ihåg från gång till annan?!

Det var ett tag sedan det skrevs något här i Skrivkammaren. Jag tänker att det är ok och att det är precis som det ska vara. Sedan några dagar tillbaka har jag återupptagit skrivandet av morgonsidor och det har gjort gott. Länge hade jag den rutinen som självklar och så föll den bara bort. Jag tänker att det också är ok. Det var så det det var, det var så det blev, och nu är nu. Låter det flummigt? Ja, antagligen. Men det är ok. Det också.

Det är idag åtta år sedan sonen flyttade hemifrån och den natten lär jag sent glömma. Men det berättar jag om en annan gång. Godnatt!

Note-to-self: Se upp! (Snön faller tung från taken.)

fullsizeoutput_108f

Januarisolens bleka strålar letar sig in genom ytterdörrens välvda fönster och skapar ett återsken i spegeln på vår köksvägg. Det bildar ett vackert mönster, tänker jag, där jag sitter och filosoferar med den varma kaffemuggen mellan mina händer. Så glimtar något till mitt på spegelglaset, ett avtryck från barnbarnets lilla hand. Jag känner en värme spridas också inuti mig och jag tänker att den spegeln inte kommer att putsas på väldigt väldigt länge.

Satte mig ner för att skriva en stund nu på morgonen. Kaffebryggaren är laddad och startar igång 7:00 och eftersom jag ännu inte är riktigt kurant för att praktisera någon yoga på morgonen så har jag en stund över. Händerna vilar på tangenterna och jag ska precis till att börja skriva då det dyker upp ett meddelande på min skärm. Kanske vilade de där lite väl länge, inte vet jag, men tydligen ansåg WP det för meddelandet löd:
»Du har inte skrivit något än!«
Nej, men tack för den upplysningen då. Jag är faktiskt väl medveten om det men nu kom skrivandet liksom av sig helt. Ska jag vara ärlig kanske jag inte ens har så mycket att skriva om på morgonkvisten. Men jag kan skriva om att besöksstatistiken har ökat markant de sista dagarna och att jag har mina aningar om vem/vilka som nu hittat hit. Jodå, av statistik kan en utläsa en hel del vad gäller IP-adresser mm. Bara så att ni vet.