Dagen idag var en bra dag. En riktigt bra dag faktiskt. Både jobbmässigt och privat och jag känner en känsla av förnöjsamhet i kroppen. Förnöjsamhet – hmm – existerar det ordet ens? Nåväl, den frost som bäddade in naturen så vackert i morse har nu övergått i regn ikväll men det är som det är, att gnälla över väder är absolut ingen idé men visst påverkas jag av skiftningarna. Om femton dagar är det vintersolstånd och sedan vänder det och vi går mot ljusare tider. Yes!

Och om någon skulle undra så; Ja, Tant Beige har sagt upp sig. Hon vägrar vara tant och meddelar också bestämt att beige inte ens är en färg. Och med det uttalandet steg hon rakryggad ut genom bloggen och försvann.

»Nog med självömkande. Det är enbart du själv som kan åstadkomma den förändring som är nödvändig för din självkänslas skull. Du vet vad du är värd och vad du behöver ta itu med.« Hon gick på en svagt upplyst stig inne i den mörka skogen med endast hunden som sällskap och talade halvhögt till sig själv i förmanande ton. Det ljus som lyste hennes väg kom från stjärnhimlen som glittrade och glimmade magiskt ovanför henne och precis där och då kände hon den, känslan av tacksamhet, över att få vara en del av detta mäktigt stora. Hon kände hur kraften i den insikten förändrade hennes steg och hon tänkte att det var just så hon skulle agera, med fokus och med ett steg i taget skulle hon skapa sig det liv hon innerst inne visste var ämnat för henne.